Det är nu det känns att man har barn...

Jag har för tillfället världens busigaste o jävligaste unge! Han är överallt där han inte får o göra PRECIS ALLT som han inte får, när jag kommer o säger till han så stickerhan med världens fart o sätter sej o skrattar åt mej När jag plockat undan de han rivit ut typ 1000 skivor som ligger under tv:n i ett skåp så går han tillbaka till stället (när jag gått bort, o har då samtidigt tagit bort honom från de rummet) fort som faan o gör om samma sak igen, sticker, sätter sej o asgarvar åt mej. Jag är helt slut, klockan är bara 11 o jag håller på att dö.. Men det är nu jag börjar förstå hur det är att ha barn, mitt lille gull som vart såsnäll o bara suttit o pillat med något jag plockat fram, vart tog han vägen? Det sa bara pang så blev han en buse.
Men man vänjer sej väl med det med? eller?